Stina Gustafsson

Min husvagnssemester fortsatte igår till Leksand. Själv är jag inte på något vidare humör för någonting alls nu. Jag vill bara vara åka hem till söderköping, mysa i min egen säng med en te kopp i handen och sätta på mammas Celtic-circle skiva. Sen ringa mina små vänner som sprider ut sig i Motala, St-anna, på Vikbolandet o samla ihop dem till filmkväll. Eller dra ut till varamon? Men istället sitter jag nu i en husvagn vid siljan 40 mil ifrån dem, Snyft...

Igår gick vägen genom motala ochnågra km innan precis innan ser jag en skylt som det står

Fågelsta 7km

Uch vad deprimerande det kändes att sitta helt hjälplös i bilen o inte kunna göra något. Det var ju lix såååååå nära som 6 minuters bilande ifrån Fredrik. O sen tittar jag uppåt när vi korsade Motala, såklart står det så Varamon där... Morr! Teasers...

Jag älskar värkligen min fam jätte mkt, men nu,, nu blir jag så uttråkad :( . Jag vill använda mitt sommarlov till att vara med de jag väljer att vara med. Husvagnssemester i två veckor var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Nej, bokstavligt talat. This sucks!

Imorgon ska jag följa med Anna in på något slags megastort badattraktion. Hoppas jag blir något underhållen i alla fall.

Ring mig snälla. Jag pratar gärna ett tag ;P

Kram/Stina

Robin begravdes igår. Det var värkligen jättefint och hans keps låg ovanpå kistan.
Jag träffade människor jag inte har sett på år o dagar, däriibland Dag (biologiskapappa). Det var värkligen jätteolustigt när han kramade mig så jag nästan inte kunde andas. Inte kände jag igen han heller. Inte på ett enda litet vis! Uch, ja vill kunna göra det men ja fann inga likheter i den Dag jag hade känt en gång i tiden. Han har förändrats jätte mycket, Blivit tjockare än hans pappa tillomed.
Det något glada i tillvaron var att jag fick träffa mina farstrar och farbror. Plus min kusin Cristoffer och Robins morbror och hans döttrar plus massa mer. VI måste hålla kontakten bättre sa vi allihopa till varrandra. Ja det är ju något man säger för att man vill att det ska vara så, sen är det få som tar tag i sig själva o gör något åt det...


Kram/Stina

A sad girl sit at home.

Jag gick inte till skolan idag.
Inte för att jag är sjuk eller dålig. inte heller för att ja ska göra något annat.
jag är ledsen. har alldrig känt såhär förut, alldrig gråtit så mycket. och allt som går runt i huvudet är varför det hände? Ni ska få reda på allt snart, men inte än. jag har tappat förmågan att tala utan att rösten bryts. jag hoppas det blir lättare snart.

/....