Stina Gustafsson

Uch. Ja missade fiskeby bussen till buss-stationen och fick då går bort till spårvagnen. Det var skitvarmt!
Och så när ja äntligen kommer fram utmattad (ja upptäcke at ja tappat jackan en bit tillbaka o fick springa) satte jag mig på bänken för att vänta. Där satt en tant och rökte, det blåste lite lätt mot mitt håll och saknta kände jag hur den förgiftade röken fyllde mina lungor. Så ja flyttade på mig och satte mig på trotoarkanten. Tanten stirrade lite undrande på mig, undrade väll varför ja hellre föredrog trotoarkanten framför bänken.
Men det är något ja brukar göra, Ja vill inte ha en massa okänt jox i mina lungor när jag väl är duktig at undvika att röka. Ja vill leva så länge jag bara kan och må så bra som är möjligt, då ska inte tobaks rök komma och förstöra.
Robin sa till mig för några år sedan när vi stog utanför på våran trapp.
- börja alldrig röka Stina. lova mig det.
- nej uch! ja lovar :)
- Bra!
Sen tog han upp en snusdosa o stoppade upp en snus under läppen samtidigt som han tände en ciggarett.
Haha inte världens bästa förebild men ett löfte är ett löfte. Så därför ska jag alldrig börja, alltså är det ingen idé att försöka få mig att göra det heller. Det förstör bara.
Men om man är beredd att offra det som krävs för att kunna dra sina bloss är det var persons val och jag tycker bara synd om dem som fastnat för den förgiftade vanan som förstör så många människor.

Kram/ Stina